När Nelson valdes till oss av uppfödaren var det flera saker som spelade in:
*han var mycket kontaktsökande och följde efter en hela tiden vart man än gick
*han älskade sina leksaker
*han var glad och jättepositiv till allt
*han var trots allt en "lätt" hund, inte så stöddig eller bråkig eller busig. Inte så "väldigt mycket hund", som uppfödaren sade om hans bror.
Det var fyra viktiga kriterier för oss och det var ju ett plus för oss att han enligt oss var den finaste valpen i kullen också!