Idag var vi på Ribban i Malmö, den delen som är hundstrand. Det var massamysigt, vi träffade en hundkompis helt oväntat och det är alltid extra trevligt.
0 Comments
Klockan halv nio i morse gick vi upp för att ta färjan till Ven tillsammans med mina föräldrar. Normalt sett brukar man ju cykla runt ön, men i och med att vi hade Nelson med oss bestämde vi oss för att promenera. Allt som allt blev det nog en promenad på ungefär en mil. Vädret var perfekt och utsikten vacker. En jättelyckad utflykt med andra ord!
Nu när det börjar bli sommar igen kollade jag igenom alla bilder jag tog förra sommaren, och det var många fina på oss. Så jag tänkte lägga upp mina favoriter från förra sommaren i ett och samma inlägg - här. Nu är kanske bilderna, och framförallt vi, inte särskilt vackra alla gånger, men det har ju mycket att göra med vad vi gjorde och hur vi kände när vi tog dem också. ^^ Åh, vad jag ser fram emot en sommar till med Nelson och husse när jag ser det här. Min favoritbild - även om jag ser jättefet ut, husse ser helknäpp ut, jag ser ut som att jag är på väg att mörda någon med blicken och Nelson tittar åt två olika håll och ser allmänt efterbliven ut. Men det är såhär vi ser ut när vi myser och är lyckliga, utan en tanke på hur vi ser ut på bild. Min älskade familj.<3
Vår tränare anordnade en promenad till, en likadan som förra gången. Vi tränade följsamhet med vårt nya kommando "håll dig här" trots störning i form av andra hundar. Det var mysigt och nyttigt, och efteråt tog vi med Zelda med ägare och spelade brädspel hela kvällen. En bra dag, helt enkelt. Här är tre foton från promenaden, bara för att. ^^
Jisses, vilken dag. Jag, Daniel, mina föräldrar och min ena lillebror fick för oss att åka till Körsbärsdalen idag, en resa som bör ta omkring 30 minuter. Självklart körde vi vilse, och hamnade i helt andra änden av Skåne. Och, som alltid med familjen, var det bråk, surande och skrikande i bilen hela tiden. Vi körde runt i över två timmar innan vi hittade rätt. Tro fan då att körsbärsblommorna inte har slagit ut än.
Jag hade tänkt mig något episkt så jag tog med kameran, men det blev rätt undermåliga bilder från en rätt undermålig utflykt. Men det var trevligt att komma ut och grilla med familjen i naturen! Bara inte värt resvägen på två timmar före... Idag var vi hos mina föräldrar och hade påskmiddag. Nelson tycker alltid att det är så jättekul att vara där, så det var inte så lätt att ta det lugnt, men vi försökte! Videon från förra inlägget var när han tyckte vi var för tradiga och tog saken i egna händer- eh, tassar. Jag inte bara filmade, jag tog en hel del bilder också. Här är ett urval. Vi tyckte Nelson skulle få leka lite utan tratt medan vi höll koll på honom, men för säkerhets skull fick han låna min lillebrors kalsonger som täcker såret så han inte kunde slicka. Om Nelson ser töntig ut redan från början är det ingenting emot hur han ser ut med kallingar...! Dessutom - årets första solexem. 13 grader och sol den 19 april och årets första solexem. Tacka gudarna att ni inte är rödhåriga!
Jag har alltid varit av den starka åsikten att mobilkameror är skit. Vill jag ta en bild gör jag det med min riktiga kamera, annars struntar jag i det. Men nu börjar jag svikta lite i min övertygelse. Det är så smidigt att hissa upp fånen ur jackfickan och ta en bild när man är ute. Och efter att ha tittat på dessa bilder inser jag att jag nog ändå får investera i en bättre mobilkamera nästa gång. Bilderna är från i lördags. Vi var på utställningsträning på morgonen, inte för utställningens skull för det kommer ju inte vara aktuellt längre enligt de nya reglerna när vi kapar kulorna, utan för samvaroträningens skull. Därefter hälsade vi på husse på jobbet i bilverkstaden, och direkt efter det träffade vi min mor och lillebror i Dalby söderskog. Det blev en kort och geggig, men mycket mysig, promenad och det var så vackert! Vitsippor överallt. Synd att det inte blev bättre bilder... Underhunden var mycket ledsen över att han inte fick hoppa upp i sängen i vilorummet. Det var nog den jobbigaste delen av bring-your-dog-to-work-day. Inte det faktum att det är riktigt högljutt överallt, eller att det luktar illa och konstigt och farligt, eller att det hänger stora tunga bilar i taket. Nej, det jobbigaste var att stanna på golvet. Suck.
Det är så kul att kursledaren i vardagslydnaden fotograferar kurstillfällena, men såhär i efterhand ångrar jag mitt klädval med mysbyxor, myströja och okammat hår. >.> Men äsch. När man kursar har man annat att tänka på, då är jag hellre bekväm men ful som stryk! Bilderna från Vardagslydnad 1 som vi här gick för andra gången (helt gratis!). Ikväll börjar Vardagslydnad 2, och det ser vi verkligen fram emot! Vi var hos uppfödaren igår och lekte. Det var jättekul, det var så himla längesedan vi träffade dem. De hade fem hundar vi inte träffat tidigare så även det var kul. Vi fick en hel del perspektiv på saker och ting. Vi blev till exempel avrådda från att delta i utställningarna i sommar som vi tänkt, och det snackades mycket om kastrering. De tyckte att Nelson var bra i hullet om än kanske lite smal, vilket var skönt att höra då det var min oro för Nelsons vikt som fick oss att åka dit överhuvudtaget. Nelson umgicks bra med de andra, men han var lite väl hård mot den mesigaste. Han pep så roligt när man kom nära, tyckte Nelson, och jagade den stackaren tills han var helt livrädd. Men efter en tillsägelse gick det bra och de lekte fint efteråt. Vi tog en promenad ihop också, de bor så väldigt fint och hundarna kan springa lösa och leka. Nelson har helt slut när vi väl kom hem efter ett par timmar där. Det var vi också, förresten. Allt prat om kastrering där fick mig att inse att det nog är rätt för Nelson. Han har sin alldeles för höga svans och sina alldeles för utåtvridna tassar och blir därmed aldrig en bra avelshane, så vi har ingen bra anledning att behålla honom fertil. Vi har redan så mycket problem med kontakt och fokus och det kommer nog bara bli värre, och eftersom vi tränar så mycket och har tävlingsambitioner så blir det bara fel att ha honom fertil, tror jag. Faktum är att jag har bokat tid för kastrering på torsdag hos veterinären, den enda tid som passar i vårt kursschema fram till juni. Men jag är skitskraj. Alla mardrömshistorier man har hört. De dör, ändrar personlighet, blir aggressiva, apatiska... usch. Men nej, det är rätt beslut. Det är bara så fruktansvärt läskigt såhär i förväg.
|
Archives
November 2016
Categories
All
|