T-dawg har bott hos mig i 9 dagar. NIO dagar. Ändå känner jag lite att en stresskänsla börjar smyga sig på mig - för en fäfervalp borde nog kunna mer än såhär. Egentligen. Faktiskt.
Alla valpar är olika och det är väl kanske egentligen inte så att det går att standardisera vad en valp borde kunna vid en viss ålder. Dessutom är det ett hemskt improduktivt sätt att tänka på, man kommer aldrig någonstans i hundträning om man skall stressa fram det, men alltså. Det är inte lätt att se det så himla logiskt när man konstant känner sig som en undermålig hundägare och har prestationsångest. Jag menar, det är ju trots allt en FÄFER jag har!
Blir man någonsin av med den här känslan av att inte vara nog?