Jag hade ett till träningspass för "snurra" med Nelson nyss, och han var jätteduktig. Han snurrade en gång utan handkommando, och mycket försiktigt dessutom, men ändock! Resterande gånger behövde jag bara hålla uppe fingrarna som om jag höll en godis i dem, jag behövde inte ens göra en cirkulerande rörelse, för att han skulle fatta vad jag ville. Fina, fina hund! Nu har vi alltså ett till trick att lägga till vår repertoar: sitt, ligg, slalom, snurra... Listan är inte lång men naggande god. XD
Okej då, allt är inte pest och pina.
Jag hade ett till träningspass för "snurra" med Nelson nyss, och han var jätteduktig. Han snurrade en gång utan handkommando, och mycket försiktigt dessutom, men ändock! Resterande gånger behövde jag bara hålla uppe fingrarna som om jag höll en godis i dem, jag behövde inte ens göra en cirkulerande rörelse, för att han skulle fatta vad jag ville. Fina, fina hund! Nu har vi alltså ett till trick att lägga till vår repertoar: sitt, ligg, slalom, snurra... Listan är inte lång men naggande god. XD
0 Comments
Jag har bara varit vaken i två timmar och känner redan för att sjunka under jorden eller gå i ide eller stänga in mig och aldrig mer komma ut igen.
Surprise number one: Jag får ett brev av försäkringskassan, som säger att jag bröt mot deras regler och skickade in mina pengapapper för tidigt. Tydligen måste det gå en månad mellan och det var bara 29 dagar mellan mina senaste inskick... -_- Så jävla convenient av min handläggare att glömma att nämna detta när vi diskuterade. "Du kan skicka in precis när du vill så jag skriver bara ett random datum här" sade hon så glatt så. "Vi har överseende den här gången, men nästa gång du bryter mot reglerna blir dina pengar försenade med några veckor" sade försäkringskassan. Vi som räknade kallt med att kunna skicka in papprena lite tidigare än vanligt den här månaden pga kameraköpet. Men icke. Nu sitter vi här med 2500 kr som skall föda två människor, två katter och en hund i 30 dagar. Stabilt. Surprise number two: Jag som verkligen såg fram emot spårträningen idag. Jag tänkte det skulle vara jättekul för Nelson. Och så ringer uppfödaren och ställer in (IGEN!)... Och nästa vecka kan vi inte leka och nästa helg kan vi inte leka och helgen efter det kan vi inte leka och antagligen inte veckan efter det heller. Vi kanske kan få in den där spårträningen i augusti någon gång, kanske..? Surprise number three: Vid det här laget var jag redan så bitter att minsta lilla grej kunde få mig ur balans, och husse påpekar att vi har slut på tvättmedel. Det är husse som stått för tvätten den här månaden pga min just nu långsamt nedåtspiralande psykiska hälsa, så jag har inte haft koll på det. När jag tvättade räckte ett paket i fyra månader. Han använde upp ett paket på en månad. Så nu måste vi använda en massa onödiga pengar för att handla ännu mer tvättmedel och jag blir tokig för det är inte första gången något sådant här händer. Anledningen att vi är så fattiga den här månaden är att husse har impulsköpt bildelar för 2900 kr och varit ute och ätit lunch för 1350 kr, trots att jag upprepade gånger bett honom sluta, och så det sedan två månader inplanerade kamerainköpet för 2000. Med risk att låta som världens konrtollfreak nu, varför känns som att hela hushållet faller samman så fort jag slutar ta fullt ansvar för det? Bitterhet, när kom du till mitt hus? Jag tar gärna emot styrkekramar nu, även om ni tycker jag överreagerar och är jättetöntig. Jag, Nelson och husse bestämde oss för att passera brukshundklubben på kvällsprommisen, så när vi kom dit vid klockan elva började vi leka agility. Det var första gången någonsin Nelson har provat på agility, och han verkade tycka det var jättekul! Fart och fläkt är ju hans grej. Jag som aldrig har intresserat mig särskilt för agility, jag får nog tänka om lite. ;) Vi hoppade lite. Jag vet att man inte borde när han är så ung, men vi hade hindrena på 10 cm höjd och hoppade inte så många gånger. Mest övade vi på balanshindret, och Nelson gick över utan att tveka. När vi gått över fyra gånger gick han jättesäkert. Vi försökte då oss på A-hindret, och efter mycket lockande, pockande, övertalande och överprövande kom han näästan hela vägen upp - och sprang sedan samma håll ner igen. Men det är ändå imponerande för att vara första gången! Han hade verkligen jättekul, och det hade vi också. Nu ligger hela familjen utslagen i sängen, för 4 km + agilitylek är ändå rätt tröttsamt. Imorgon blir det spårträning hos uppfödaren, men innan dess behöver vi vår skönhetssömn. Jag tog ut Nelson till rastgården. Tanken var att vi skulle på långpromenad, men det är massakvavt och massavarmt och jag dog lite bara jag gick utanför dörren, så det räckte med rastgården tills vidare. Det får svalna av lite först. Det är ju trots allt helg, så vi kanske till och med kan ta en underbar midnattsprommis senare idag? Först var det bara vi där, men efter ett tag kom en man med två boxrar. Han kände tydligen Nelsons bästa kompis ägare, de som bodde i vår lägenhet och ville döpa sin hund till Nelson men fick en vuxen hund vid namn Milton, namnet på Nelsons kullbror, istället. Dem, ni vet. Hans ena hund var lite hårdhänt så han valde att låta henne stanna utanför medan den andra fick leka med Nelson. De hade jätekul ihop, även om Nelson till en början gnydde och gjorde sig liten. Det gick över fort, jag har sett honom göra så förr precis i början, och sedan lekte de tills dreglet fullkomligt sprutade. Det var mycket trevligt, men jag blev lite ledsen när ägare till boxrarna sade att "sånt har jag inte tid till" när jag frågade om han tränade något med dem. Kanske inte så konstigt att de var så energiska... eller? Jag passade på att ta några foton med min nya fina kamera. De ser i princip likadana ut allihopa, men jag kunde inte avgöra vilka som var finast så jag slänger in allihop. Enjoy! Vi var i stan den här gången, vid domkyrkan. När vi började, klockan 9, var det ingen där och det blev en lagom uppvärmning, för när klockan blev 10 kom det två busslaster med tyska turister som skulle fota kyrkan (jag smälte in rätt bra - förstår också språket, har också bott i Tyskland, är också tjock, har också magväska, hade också kamera runt halsen... >.>). Jag var så stolt över Nelson, för han uppförde sig massabra. Han satt när jag bad honom, han tittade på mig när jag bad honom, han till och med kom när jag bad honom! Vi fick tillfälle att träna på att ta det lugnt när han ser andra hundar också för det kom massor med andra vovvar förbi, och lite tips på hur jag skall skvallerträna. Jag kanske får försöka börja igen trots allt. Idag var första gången jag tog med leksaken och använde den som belöning i vissa övningar, och det gick bra. Leksaken är tydligt mer intressant än kurskompisen Jack, vilket inger hopp hos en annars hopplös och uppgiven matte. Jag KAN vara roligare än andra hundar om jag bara har lite hjäpmedel och en bra dag. :)
Om någon nu har kunnat missa det har jag köpt en NY KAMERA! :D Däremot fick jag ingen bruksanvisning med, så jag har ingen aning om vad jag håller på med. Jag får bara inte igång macrofunktionen, vad jag än trycker på. >.< Och lite då och då får jag plötsligt igång olika töntiga filter á la instagram, vad nu de skulle vara bra för. Nej, det tar nog ett tag att vänja sig lite. Men jag pillar inte så mycket med kameror i alla fall, jag är sikta-skjut-typen. Och för under 2000 kr är den underbar till just det. Följande bilder är från idag när vi åkte in till domkyrkan i stan. Jag är jätteimponerad och mycket, mycket nöjd med köpet.
Handlar det här om individ eller ras? Jag kan prata båda. Jag är duktig på att prata mycket.
Ras. Den viktigaste egenskapen är att rasen skall vara lättmotiverad. Jag kan tänka mig att mina andra preferenser ändras lite från och till, men har svårt att se att jag någonsin kan äga en hund som inte är intresserad av att träna mentalt. Hälsa och lång livslängd spelar också enorm roll för min del, och därmed drar jag mig ofta till hundar som inte är jättestora. Individ. Föremålsintresse tycker jag är viktigt, men ännu viktigare är viljan att uppsöka och gosa med människor! <3 Jag älskar att gosa. Är nästan lite besatt. Jag kan gosa med vem som helst, vad som helst, hur länge som helst och vill gärna ha en hund som inte tröttnar på mig när jag vill mysa. Men nu när jag har en hund som Nelson, som förhoppningsvis som vuxen passar in på ovanstående påståenden, så funtar jag lite på vilka egenskaper blir viktiga för mig vid val av en eventuell nästa hund. Jag tror det skulle bli en brukshund i så fall, någon med lite mer go och som kräver, och därmed också ger, lite mer. Jag var inne på det redan från början, men vågade inte skaffa en brukshund som första hund innan jag visste vad jag själv kunde ge och klarade av. En individ som gärna får vara något reserverad mot främlingar, för visst är det charmigt med någon som Nelson som älskar allt och alla, men ack så jobbigt. Just nu lutar jag mest åt Australian Cattle Dog, men så har jag under de senaste tre åren lutat åt nästan alla raser åt minstone under en kort period.. ;) Just nu sitter jag i vår lilla trädgård och myser efter en lång men härlig dag. Jag har slängt ut godis över hela gräsmattan till Nelsonmannen att sniffa upp, för jag är på tok för trött för att ta ut honom på någon längre promenad. Kalla mig hemsk och lat om ni vill, men jag har ett gott samvete. Jag brukar ta ut honom på långa promenader. ^^ Direkt efter jobbet hjälpte jag min handledare Rebecka att lasta in sin häst Fölis i transportboxen för att åka till tandläkaren. Hon ville spendera lite längre tid i stallet så vi bestämde att jag skulle ta tåget hem när vi var klara. När vi kom hem med Fölis hade vi lite ont om tid, så vi satte vagnen på deras andra häst, en liiiiiten liiiiiiiten Shetlandsponny, och åkte häst och vagn dit. Jag kände mig som världens coolaste människa. ;) Vi missade tåget i alla fall, men det gjorde inte så mycket. Vi tog en sväng runt byn med vår vagn i tjugo minuter istället, och myste massamycket. Hela baletten tog 4 timmar, och jag är så stolt över Nelson som var hemma utan problem under hela den här tiden. Jag är så tacksam för att han är och alltid har varit duktig på att vara ensam. Fina hund. Det här är förhoppningsvis de sista mobilbilderna ni får se på ett tag, då husse och jag skall in till Malmö så fort han kommer hem för att köpa den där omtalade kameran! Whoop-dee-do!
Nu har jag suttit och delat upp 10 kg VoH i portionspåsar. Mums mums! Vi testade att köpa en korv Exklusiv (Färsk nötvom, hjärta, lunga, lever, fett och Omega-3) den här gången, annars har vi alltid köpt tre korvar Lax (Färsk kyckling, innanmäte, nötvom samt lax). Jag började dela upp laxkorven, och Nelson brydde sig inte alls. När jag var klar med den och öppnade exklusivkorven, däremot... Då blev det plötsligt väldigt intressant! Han bokstavligen klättrade på väggarna för att komma till maten. Så jag tror vi skall köpa bara den framöver, så att vi äntligen kan få honom att äta något. Den var mycket, mycket äckligare att dela upp än laxen, men vad gör man inte för sin bästa vän? ;)
På kvällarna hos Olsson-Bascone: Jag har, förresten, goda nyheter. Vi skall köpa en kamera i början av nästa vecka, så då slipper ni äntligen mina värdekassa mobilbilder! Rejoice!
|
Archives
November 2016
Categories
All
|