Näe, vilken värdelös morgon! Jag vaknade klockan 3 i natt helt täppt i näsan och märkte att mitt nässpray var slut. Bara sådär, hux flux. Som nässpraysberoende har man ju alltid stenkoll på sina nässpray, så det förvånade mig väldigt att jag inte hade märkt något tidigare. Under resten av natten gjorde jag antingen:
a) letade efter ett annat nässpray, utan resultat
b) försökte andas, utan resultat
c) försökte sova trots att jag inte kunde andras, utan resultat
d) hade ångest, utan resultat
När klockan äntligen var 6:30 gick jag upp, gjorde mig iordning, duschade, tog ut Nelsonrumpan på en kort promenad (utan resultat... han drog som en toke i kopplet så vi kom inte så mycket längre än till brevlådan innan jag gav upp) och bestämde därefter mig för att ge mig av till ICA Kvantum som öppnar klockan 7 och ligger två kilometer härifrån. Då kan jag köpa både nässpray och lunch, tänkte jag.
Sagt och gjort, fem i sju går jag ut genom dörren. Och vad hittar jag i fickan när jag tar upp nycklarna, om inte mitt jävla nässpray. Hur jag kan ha glömt det där, och sedan inte hittat det under alla de timmarna jag letade i natt, det övergår mitt förstånd helt. Men, det förklarar i alla fall att jag var så förvånad (läs: förkrossad) över att det var slut. Jaja, tänker jag halvbittert, jag får väl åka till ICA i alla fall. Jag måste ju ha något att äta, ju, och det ekar i kylen så tom den är. Så kan jag passa på att köpa lite hjärta att torka till Nelson.
Så, upp på cykeln och börja trampa. När jag har cyklat i ca 15 minuter blir jag lite fundersam, såhär lång tid skall det ju inte ta att cykla två kilometer i nerförsbacke, tycker man? Och det är då jag ser kyrkan som Nelson och jag alltid går förbi på våra promenader - jag hade cyklat i en cirkel, precis missat ICA, och cyklat hem igen. Det var väl själve f--n!
Nu ligger jag i sängen och tjurar. Hungrig, trött och nästäppt. Skit också.
a) letade efter ett annat nässpray, utan resultat
b) försökte andas, utan resultat
c) försökte sova trots att jag inte kunde andras, utan resultat
d) hade ångest, utan resultat
När klockan äntligen var 6:30 gick jag upp, gjorde mig iordning, duschade, tog ut Nelsonrumpan på en kort promenad (utan resultat... han drog som en toke i kopplet så vi kom inte så mycket längre än till brevlådan innan jag gav upp) och bestämde därefter mig för att ge mig av till ICA Kvantum som öppnar klockan 7 och ligger två kilometer härifrån. Då kan jag köpa både nässpray och lunch, tänkte jag.
Sagt och gjort, fem i sju går jag ut genom dörren. Och vad hittar jag i fickan när jag tar upp nycklarna, om inte mitt jävla nässpray. Hur jag kan ha glömt det där, och sedan inte hittat det under alla de timmarna jag letade i natt, det övergår mitt förstånd helt. Men, det förklarar i alla fall att jag var så förvånad (läs: förkrossad) över att det var slut. Jaja, tänker jag halvbittert, jag får väl åka till ICA i alla fall. Jag måste ju ha något att äta, ju, och det ekar i kylen så tom den är. Så kan jag passa på att köpa lite hjärta att torka till Nelson.
Så, upp på cykeln och börja trampa. När jag har cyklat i ca 15 minuter blir jag lite fundersam, såhär lång tid skall det ju inte ta att cykla två kilometer i nerförsbacke, tycker man? Och det är då jag ser kyrkan som Nelson och jag alltid går förbi på våra promenader - jag hade cyklat i en cirkel, precis missat ICA, och cyklat hem igen. Det var väl själve f--n!
Nu ligger jag i sängen och tjurar. Hungrig, trött och nästäppt. Skit också.