Det är inte perfekt, men det börjar gå bättre. Mycket bättre. I tisdags var sista valpkurstillfället och vi kunde vara en halvmeter från de andra hundarna utan att skälla som tokar. Vi kunde dessutom sitta still och vänta när vi var så nära de andra hundarna, men bara om matte gav kommando. Blev hon tvungen att fokusera på annat förstod vi inte alls det här med att bete sig fint. Men det kan man väl inte vänta sig av en 4,5 månad gammal valp, heller. Över lag är jag mycket stolt och något förbluffad över våra framsteg. Å andra sidan har vi tränat massvis på detta, så det är kul att få kvitto på att et fungerar.
Läste om någon som hade en valp lika gammal som Tali. 5 dagar i veckan spårade de i skogen, eller gick till klubben. Hej och hå, känner jag då, som i princip inte gör någonting alls med henne. Hon var ju helt hysterisk när hon kom hit och kunde inte slappna av alls. Jag löste det med att inte göra någonting alls. Och nu är hon lugn. Och är hon inte lugn, så fortsätter jag lösa det med att inte göra någonting alls. Vill ju inte ha en hund i framtiden som inte kan slappna av, heller!
Har däremot på senare tid börjat försöka träna lite bruks. Jag är dösugen på att köra rapport, och husse och jag står som fån på gräsmattan utanför vårt område och tränar in "marsch"-kommandot. Har bara haft några träningspass hittills, men valpis tycker att det är jättekul och det tycker vi med. Önskar mig en rapportbok i födelsedagspresent/julklapp, hoppas jag får den för annars vet jag inte hur vi skall fortsätta. Kan ju inte ett jota om rapport, och inte finns det några kurser eller träningsgrupper eller tävlingar att titta på heller!
Spår har vi haft mindre framgångar med. Nu har ju jag varit lat och lagt spåren på ett lite dumt ställe där det säkert gått lite folk det senaste dygnet, men jag vet inte. Hon fattar liksom inte riktigt, men vi kom igenom. Döm om min förvåning när Nelson, när jag tog ut honom på promenad efter jag spårat med Tali, visade ett superintresse för hennes gamla spår. Så det blir väl till att börja spåra med honom igen.
Vad gäller lydnadsträningen jobbar vi fortfarande med sitt och ligg. Det tog ju många månader innan Nelson förstod det här med verbala kommandon, och det verkar vara samma med Tali. Däremot har vi lite omedvetet börjat träna in att komma in och sitta vid min sida. Men mest är det inkallning vänta och ögonkontakt som tränas just nu.
Summan av kardemumman är att det inte har hänt så mycket här sedan sist, men det är liksom lite meningen. Jag vill inte att hon skall vänja sig vid träning varje dag, utan just nu bara är vi.
Läste om någon som hade en valp lika gammal som Tali. 5 dagar i veckan spårade de i skogen, eller gick till klubben. Hej och hå, känner jag då, som i princip inte gör någonting alls med henne. Hon var ju helt hysterisk när hon kom hit och kunde inte slappna av alls. Jag löste det med att inte göra någonting alls. Och nu är hon lugn. Och är hon inte lugn, så fortsätter jag lösa det med att inte göra någonting alls. Vill ju inte ha en hund i framtiden som inte kan slappna av, heller!
Har däremot på senare tid börjat försöka träna lite bruks. Jag är dösugen på att köra rapport, och husse och jag står som fån på gräsmattan utanför vårt område och tränar in "marsch"-kommandot. Har bara haft några träningspass hittills, men valpis tycker att det är jättekul och det tycker vi med. Önskar mig en rapportbok i födelsedagspresent/julklapp, hoppas jag får den för annars vet jag inte hur vi skall fortsätta. Kan ju inte ett jota om rapport, och inte finns det några kurser eller träningsgrupper eller tävlingar att titta på heller!
Spår har vi haft mindre framgångar med. Nu har ju jag varit lat och lagt spåren på ett lite dumt ställe där det säkert gått lite folk det senaste dygnet, men jag vet inte. Hon fattar liksom inte riktigt, men vi kom igenom. Döm om min förvåning när Nelson, när jag tog ut honom på promenad efter jag spårat med Tali, visade ett superintresse för hennes gamla spår. Så det blir väl till att börja spåra med honom igen.
Vad gäller lydnadsträningen jobbar vi fortfarande med sitt och ligg. Det tog ju många månader innan Nelson förstod det här med verbala kommandon, och det verkar vara samma med Tali. Däremot har vi lite omedvetet börjat träna in att komma in och sitta vid min sida. Men mest är det inkallning vänta och ögonkontakt som tränas just nu.
Summan av kardemumman är att det inte har hänt så mycket här sedan sist, men det är liksom lite meningen. Jag vill inte att hon skall vänja sig vid träning varje dag, utan just nu bara är vi.