Vädret var underbart idag, så vi hängde med mina föräldrar ut på utflykt. Vi blir så lätt lata och håller oss till samma gamla ställen, så det är alltid kul att åka med dem till nya ställen. Idag var vi i Måryd och grillade korv. Jag kände mig säker nog att släppa Nelson lös, och han uppförde sig än en gång exemplariskt, något som nu börjar bli mer regel än undantag. Flera hundar skällde i närheten, men när jag bad honom fokusera på mig istället ignorerade han dem helt.
Vi hade jättekul ihop. Vi lekte tafatt, och stackars Nelson sprang tills tungan släpade i marken mellan mig och husse. Vi lekte sök och gömde oss för honom bakom buskarna, en lek som husse och jag antagligen uppskattade mer än Nelson som, vid det tillfället, höll på att stupa av utmattning. Vi åt korv (Nelson fick såklart en också) och en i sällskapet, inga namn nämnda, tyckte det var alla tiders när han hittade extra kletiga koblajor att rulla sig i. Hum.
Vi hade jättekul ihop. Vi lekte tafatt, och stackars Nelson sprang tills tungan släpade i marken mellan mig och husse. Vi lekte sök och gömde oss för honom bakom buskarna, en lek som husse och jag antagligen uppskattade mer än Nelson som, vid det tillfället, höll på att stupa av utmattning. Vi åt korv (Nelson fick såklart en också) och en i sällskapet, inga namn nämnda, tyckte det var alla tiders när han hittade extra kletiga koblajor att rulla sig i. Hum.
Jag är inte den som är känslig för lukter. Inte alls. Jag är ju i det närmaste anosmisk. Men alltså, sedan vi kommit hem luktar ALLT här kohage. Och jag vet minsann vem boven är. Nu var det ändå tio timmar sedan vi kom hem, men det luktar precis lika starkt som när vi var där. Jag har till och med passat på att bada Nelson, med schampoo och allt, men inte hjälpte det! Om möjligt blev det ännu värre, när kohage blandades med blöt hund.
Det är just vid tillfällen som dessa jag önskar att vi inte hade låtit Nelson sova i vår säng från början. Men synden straffar sig själv.
I natt är jag dömd till att drömma om Mamma Mu.
Det är just vid tillfällen som dessa jag önskar att vi inte hade låtit Nelson sova i vår säng från början. Men synden straffar sig själv.
I natt är jag dömd till att drömma om Mamma Mu.