Idag var en bra dag, såhär långt i alla fall. Vi hade mysigt på jobbet, och Nelson var så duktig att jag blev helt paff och min handledade Rebecka frågade om vi varit på kurs i helgen.
Vi har verkligen försökt ta tag i koppelgåendet och tolererar inget drag alls, och det tar sig faktiskt som mordbrännaren sade. På väg till jobbet drog han nästan inte en enda gång! Vägen hem var en annan femma.. men jag glädjer mig åt framgångarna istället! Han är jätteduktig på att gå bredvid mig i kort koppel och bara sniffa när jag tillåter det.
Jag övade på "snurra" för första gången utanför hemmet, och han fattade galoppen direkt. Han fick också "vänta" mycket idag, på långa avstånd, och även om han börjar snigla sig lite bortåt när jag väl kommer tillbaka igen sitter han faktiskt bra sålänge jag är borta. Och jag kan gå långt! Mycket mycket längre än vad jag kunde förvänta mig av en 7 månaders valp att hantera!
Vi har verkligen försökt ta tag i koppelgåendet och tolererar inget drag alls, och det tar sig faktiskt som mordbrännaren sade. På väg till jobbet drog han nästan inte en enda gång! Vägen hem var en annan femma.. men jag glädjer mig åt framgångarna istället! Han är jätteduktig på att gå bredvid mig i kort koppel och bara sniffa när jag tillåter det.
Jag övade på "snurra" för första gången utanför hemmet, och han fattade galoppen direkt. Han fick också "vänta" mycket idag, på långa avstånd, och även om han börjar snigla sig lite bortåt när jag väl kommer tillbaka igen sitter han faktiskt bra sålänge jag är borta. Och jag kan gå långt! Mycket mycket längre än vad jag kunde förvänta mig av en 7 månaders valp att hantera!
Halvvägs hem ser jag ett par stenar som alltid har varit där, men tänkte att vi för en gångs skull kunde testa att hoppa upp på dem lite. Jag har tidigare fått övertala och locka och tjata för att han skall hoppa upp på grejor så det har varit sådär lagom kul att göra bara i förbifarten, men nu räckte det plötsligt med att jag pekade på stenen och så hoppade han upp. Snacka om att matte blev helpaff! Det är säkert husse som har tränat i smyg. ;) Så hela vägen hem sedan så fick jag honom att hoppa upp på saker, hoppa över saker, hoppa ner från saker. Det var plankor vi hoppade över, runda metallrör vi gick genom, brädor vi balanserade på. Jag fick honom till och med att hoppa från sten till sten ett par gånger! Det var bara att peka och så gjorde han. Och än en gång hade både matte och hund jäääääättekul ihop. Jag värdesätter de tillfällena mycket högt just nu, när vi mest tjatar på varandra annars.
Jag är bara tvungen att lägga in den här bilden också. Den blev jättedålig, men det är första gången jag fångar Nelsons speciella ansiktsuttryck som han gör HELA tiden!