Nelson tyckte det var en bra idé att bajsrulla sig lite på morgonpromenaden, så jag passade på att bada honom. Jag får fysiskt släpa in honom i duschen för han tar inte ett enda steg, men när han väl står där gör han inte längre några flyktförsök. Nu kör han sin obligatoriska efter-dusch-frap medan jag funtar på om jag skall försöka få lite skolarbete gjort trots den störande stanken av ruttet som Nelson alltid avger när hundschampoo varit inblandat.
Kort kursutvärdering av förra helgens kurser hinner jag nog med i alla fall. Lördag, vardagslydnad. Nelson var inte sådär sjukligt duktig som han var förra veckan men han gjorde fortfarande bra ifrån sig. Vi gjorde följsamhetsövningar, några som var bra och några som var lite underliga. Nelson fattade snabbt vad de gick ut på. Hundarna från kursen fick ingen utskällning den här gången. Vi skulle till och med gå i slalom runt dem och Nelson brydde sig inte. Det var däremot två andra vovvar på området som lekte agility, och de var man tvungen att morra lite åt och ha full koll på, trots att de befann sig hundra meter bort. Den som satte käppar i hjulet den här gången var jag. Jag saknade motivation för övningarna som jag tyckte var lite... dumma. Eller kanske onödiga är ett bättre ord? Jag känner mig så arrogant när jag säger det här, men i alla lägen vill jag inte göra som tränaren vill att jag gör. Vissa övningar tycker jag stjälper mer än de hjälper, och jag hävdar vänligt men bestämt att jag känner Nelson och hans reaktioner bättre än vad hon gör. Visst har hon lång hunderfarenhet och vet mycket bättre än vad jag gör i de allra flesta lägen, men jag vet att Nelson blir uttråkad om han får en godis i sekunden, jag vet att han bara följer min hand om jag har godiset i den och jag vill dämed inte göra några övningar där jag skall mata honom flera gånger i sekunden eller ha godiset i vänsterhanden. Äsch, det är nog bara för att jag är trött på kurser just nu som jag funderar på det.
Söndagens tävlingslydnad gick bra. Samma här, han hade inte samma monstruösa fokus han hade förra gången, men han gjorde otroligt bra ifrån sig med tanke på att vi var ute mitt i stormen. Apporten är han så duktig på, mycket bättre där än hemma, och även fotingångarna har blivit mycket bättre än förra gången. Han har nu även börjat sätta sig i positionen, tidigare har han ju bara stått. Vi har börjat lägga kommando på "stå" också, och jag tycker det går över förväntan. Jag var också väldigt duktig och belönade mycket med leksak både på lördagen och söndagen, jag pausade duktigt när han spaceade ut och jag gjorde lagom många repetitioner. Över lag tycker jag vi gjort massvis med förbättringar på kort tid, det är nästan bara rutan som fortfarande inte har gått ett enda myrsteg framåt. >.<
Kort kursutvärdering av förra helgens kurser hinner jag nog med i alla fall. Lördag, vardagslydnad. Nelson var inte sådär sjukligt duktig som han var förra veckan men han gjorde fortfarande bra ifrån sig. Vi gjorde följsamhetsövningar, några som var bra och några som var lite underliga. Nelson fattade snabbt vad de gick ut på. Hundarna från kursen fick ingen utskällning den här gången. Vi skulle till och med gå i slalom runt dem och Nelson brydde sig inte. Det var däremot två andra vovvar på området som lekte agility, och de var man tvungen att morra lite åt och ha full koll på, trots att de befann sig hundra meter bort. Den som satte käppar i hjulet den här gången var jag. Jag saknade motivation för övningarna som jag tyckte var lite... dumma. Eller kanske onödiga är ett bättre ord? Jag känner mig så arrogant när jag säger det här, men i alla lägen vill jag inte göra som tränaren vill att jag gör. Vissa övningar tycker jag stjälper mer än de hjälper, och jag hävdar vänligt men bestämt att jag känner Nelson och hans reaktioner bättre än vad hon gör. Visst har hon lång hunderfarenhet och vet mycket bättre än vad jag gör i de allra flesta lägen, men jag vet att Nelson blir uttråkad om han får en godis i sekunden, jag vet att han bara följer min hand om jag har godiset i den och jag vill dämed inte göra några övningar där jag skall mata honom flera gånger i sekunden eller ha godiset i vänsterhanden. Äsch, det är nog bara för att jag är trött på kurser just nu som jag funderar på det.
Söndagens tävlingslydnad gick bra. Samma här, han hade inte samma monstruösa fokus han hade förra gången, men han gjorde otroligt bra ifrån sig med tanke på att vi var ute mitt i stormen. Apporten är han så duktig på, mycket bättre där än hemma, och även fotingångarna har blivit mycket bättre än förra gången. Han har nu även börjat sätta sig i positionen, tidigare har han ju bara stått. Vi har börjat lägga kommando på "stå" också, och jag tycker det går över förväntan. Jag var också väldigt duktig och belönade mycket med leksak både på lördagen och söndagen, jag pausade duktigt när han spaceade ut och jag gjorde lagom många repetitioner. Över lag tycker jag vi gjort massvis med förbättringar på kort tid, det är nästan bara rutan som fortfarande inte har gått ett enda myrsteg framåt. >.<