Gårdagens barfmåltid var inte så snäll mot lillens mage märkte jag idag. Klockan 12 började han kräkas galla och bajset kom ut i små hårda vita pluttar, alltså blev det för mycket ben och för lite kött. Idag testar vi igen, han fick 400 g hjärta serverat i morse men vågade sig inte ens nära den stora köttbiten. Katterna däremot, som ju blev barfade hemma hos oss från det att de flyttade in till att de var ungefär ett år gamla, slängde sig över hjärtat och drog med sig det i hela lägenheten. Så lyckliga har jag inte sett de på länge!
För att hjälpa Nelson skar jag hjärtat i småbitar, först små som en belöningsgodis för att sedan öka på storleken tills bitarna kanske vägde 50 g, och matade honom med dem från min hand. Då gick det minsann att äta, och verkade dessutom jättegott! Han fick nog i sig 300 g innan han började vilja gömma bitarna istället för att äta dem (en hamnade i smutstvätten innan jag hann stoppa honom), så då fick katterna resten.
Vi får se hur hans mage tar det här. Han har ju faktiskt aldrig blivit barfad tidigare, så det är klart att det kanske tar lite tid för honom att vänja sig. Och det tar det förresten för oss också, innan vi får en känsla av vad som funkar eller inte.
För att hjälpa Nelson skar jag hjärtat i småbitar, först små som en belöningsgodis för att sedan öka på storleken tills bitarna kanske vägde 50 g, och matade honom med dem från min hand. Då gick det minsann att äta, och verkade dessutom jättegott! Han fick nog i sig 300 g innan han började vilja gömma bitarna istället för att äta dem (en hamnade i smutstvätten innan jag hann stoppa honom), så då fick katterna resten.
Vi får se hur hans mage tar det här. Han har ju faktiskt aldrig blivit barfad tidigare, så det är klart att det kanske tar lite tid för honom att vänja sig. Och det tar det förresten för oss också, innan vi får en känsla av vad som funkar eller inte.