Idag träffade vi Primus i rastgården för första gången efter "attacken". Han var kopplad, så jag vågade släppa Nelson och Zack. Och Nelson? Han vågade inte gå fram, vilket är väldigt olikt honom. Jag är inte van vid att se honom påverkad av något alls, än mindre andra hundar som annars är hans största lycka i världen. Han skakar alltid av sig saker på någon sekund. Men nej, han vågade inte ens fram för att hälsa. Han frustrationsskällde som han ofta gör, vilket för det mesta retar upp mer än något annat han kan göra men det har han inte insett än, men höll sig på några meters avstånd. Förutom att han såg till att inte komma för nära Primus var han som vanligt, men det är mycket mer reaktion än vad jag har sett från Nelson, någonsin.
Än har jag inte sett att han reagerat på någon annan än Primus, vilket är skönt. Jag hoppas att han inte får några bestående men.
Än har jag inte sett att han reagerat på någon annan än Primus, vilket är skönt. Jag hoppas att han inte får några bestående men.