Förra gången vi försökte oss på rallylydnad slutade det med en tränare som sade att "det är inte så konstigt att han inte bryr sig om dig" och en mycket ledsen matte. Men nu har jag blivit inspirerad igen. Skyltarna skall printas, skylthållare (läs: grillpinnar) skall införskaffas, laminering skall fixas, men allting är ändå på gång.
Nu är det ju liksom inte rocket science vi håller på med här. Nelson kan gå fot i två steg inomhus, så innan vi kan faktiskt gå en bana dröjer det ett bra tag, men alla framsteg är trots allt framsteg. Vi övade på att gå bakom mig in till fotposition i morse, och han börjar redan fatta det. Sedan utmanade jag ödet och tog ut honom på gräsplätten utanför huset för att öva lite kontakt. Faktum är att det gick långt över förväntan.
Jag dedikerar härmed hans röda, tunna och korta retrieverkoppel till rallykoppel. Med det på är det rally som gäller. Så jag bytte koppel halvvägs igenom promenaden och började träna. Först bara ögonkontakt, men sedan även lite fotgång. Nelson är lika snusig som snusmumriken, men jag fick förvånansvärt mycket kontakt med honom. Det kanske blir något av oss i alla fall!
Nu är det ju liksom inte rocket science vi håller på med här. Nelson kan gå fot i två steg inomhus, så innan vi kan faktiskt gå en bana dröjer det ett bra tag, men alla framsteg är trots allt framsteg. Vi övade på att gå bakom mig in till fotposition i morse, och han börjar redan fatta det. Sedan utmanade jag ödet och tog ut honom på gräsplätten utanför huset för att öva lite kontakt. Faktum är att det gick långt över förväntan.
Jag dedikerar härmed hans röda, tunna och korta retrieverkoppel till rallykoppel. Med det på är det rally som gäller. Så jag bytte koppel halvvägs igenom promenaden och började träna. Först bara ögonkontakt, men sedan även lite fotgång. Nelson är lika snusig som snusmumriken, men jag fick förvånansvärt mycket kontakt med honom. Det kanske blir något av oss i alla fall!