Idag påbörjade jag och Nelson vår spårkarriär - vi gick vårt absolut första spår! Husse och jag vaknade vid 12 och var massasega, kände att vi ville ut någonstans men visste inte vart. Och då kom jag på att uppfödaren hade lovat att lära oss spåra. Så jag ringde sådär hux flux och de hade tid att leka med oss!
Vi fick träffa deras nya valpar, alla deras underbara hundar, och självklart uppfödarna själva som är så härliga. Vi pratade massvis om hund, och de var lika imponerade som alltid över hur bra uppfostrad Nelson är. Egoboost - ja tack! Efter ett tag gick vi ut på gräsmattan framför huset för att börja spåra, men det var för mycket störningar för Nelson. Hundarna skällde inne i huset och det var den nyblivna mamman Pias kissgräsmatta också, så det var mycket mer spännande än köttbullarna. Men när vi gick ut på koåkern, då ramlade poletten ner!
Vi lade fyra spår, de första tre med häl-mot-tå-steg, det sista tog vi längre steg i men vi släpade fötterna efter oss. Kampleksaken som vi lade i slutet av spåret var helt ointressant, konstigt nog, så vi körde med köttbullar helt igenom. Första spåret lade vi en köttbulle i varje steg, men sedan lade vi dem med större avstånd, upp till två meter i det sista. Och Nelson var så duktig! Han fattade direkt vad som krävdes av honom, och uppfödarna var så imponerade över honom. Och vi också såklart, men that goes without saying. Han höll nosen i spåren hela tiden, och följde dem jättebra. Duktiga duktiga hund!
Vi fick träffa deras nya valpar, alla deras underbara hundar, och självklart uppfödarna själva som är så härliga. Vi pratade massvis om hund, och de var lika imponerade som alltid över hur bra uppfostrad Nelson är. Egoboost - ja tack! Efter ett tag gick vi ut på gräsmattan framför huset för att börja spåra, men det var för mycket störningar för Nelson. Hundarna skällde inne i huset och det var den nyblivna mamman Pias kissgräsmatta också, så det var mycket mer spännande än köttbullarna. Men när vi gick ut på koåkern, då ramlade poletten ner!
Vi lade fyra spår, de första tre med häl-mot-tå-steg, det sista tog vi längre steg i men vi släpade fötterna efter oss. Kampleksaken som vi lade i slutet av spåret var helt ointressant, konstigt nog, så vi körde med köttbullar helt igenom. Första spåret lade vi en köttbulle i varje steg, men sedan lade vi dem med större avstånd, upp till två meter i det sista. Och Nelson var så duktig! Han fattade direkt vad som krävdes av honom, och uppfödarna var så imponerade över honom. Och vi också såklart, men that goes without saying. Han höll nosen i spåren hela tiden, och följde dem jättebra. Duktiga duktiga hund!