Idag var ju både husses och Nelsons första midsommar någonsin. Varmt som tusan är det och jag är mer saltvatten än vad jag är människa, ungefär. Det känns tomt att fira utan familjen som jag är van vid. Och lite malplacerat. Vi brukar ju ha midsommarmiddag och jordgubbstårtor och dans och lek och plocka blommor och göra kransar. Och nu bara... ingenting. Vi sov så länge att vi höll på att missa dansen runt midsommarstången till och med och efter tjugo minuter där började husse tjata om att gå hem igen. Och väl hemma har vi inget annat planerat. En dag som alla andra. Nä, det känns tomt och fel, det gör det.
Det togs inte särskilt många bilder, men ett par i alla fall.
Det togs inte särskilt många bilder, men ett par i alla fall.