Jag har börjat lösträna honom på riktigt. Vi har använt vårt älskade 8 m långa Flexikoppel som, trots att många tycker att det borde förbjudas, är det absolut bästa kopplet vi någonsin ägt. Det är ju som en upprullbar långlina! Vanlig långlina kan vi inte använda här, då det tar upp så mycket plats och det är rätt mycket folk på stigarna här.
Mest är det jag som måste tränas. Det är så lätt med ett koppelryck, ett omedvetet sådant, om han går in på någon annans tomt eller försöker äta bajs eller går fram mot en främling eller kommer för långt bort. Men det går ju inte när han är lös. Då måste jag kunna styra honom med rösten. Och det är det vi övar på nu.
Jag har gjort en pakt med mig själv. Att aldrig trycka på knappen på Flexikopplet om det inte är absoluta nödfall. Och herrejisses så svårt det är! Men hittills har jag bara behövt det en gång, annars har han lyssnat, vilket gör mig väldigt glad och stolt. Det är ett bra tag kvar tills han kan vara helt lös, men jag är helt övertygad om att det bara är en tidsfråga innan han lyssnar på oss trots att det går andra hundar förbi.