Ja, okej. Jag vet. Jag sade att jag inte skulle ha honom lös mer förrän han slutat tonåra sig så. Men alltså, det är så bedrövligt jobbigt med koppel. Jag hatar det. Nelson hatar det. Så varför håller vi på och envisas med det där förbaskade kopplet då? Jo, just det, ja. Hundar. Katter. Kaniner. Barn. Barnvagnar. Rullväskor. Människor som pratar. Ibland till och med människor som inte pratar. Ugh. Ibland är det otroligt jobbigt att ha en både livsglad och väldigt utåtriktad hund. Det är lite frustrationskombo #1.
Anyways. Kopplet. Just det.
Kvällspromenad klockan midnatt. Och jag tänkte att inte kan det väl finnas hundar, katter, kaniner, barn, barnvagnar, rullväskor samt människor som pratar eller inte pratar ute vid den här tiden? Så vet ni vad jag gjorde? Jag tog av kopplet i ett bostadsområde. För första gången. Och vet ni vad Nelson gjorde? Han uppförde sig exemplariskt! Väntade innan vi gick över vägar utan att behöva bli påmind, gick aldrig in på någons tomt, kom när jag kallade, gjorde alla kommandon jag bad honom göra, höll koll på mig så han inte kom för långt bort och höll sig på trottoaren hela tiden. Precis som jag tränat honom till!
Kanske var det lite oansvarigt av mig att släppa honom lös när han är så ojämn i sitt beteende. Men att se honom rusa runt i snön, följa spår, rulla runt, sprinta åt ena hållet och sedan tvärnita och sprinta åt andra hållet, hoppa rakt i en snödriva så hela han försvinner och begrava hela huvudet i snön när han sniffar. Det är lyckopiller för själen. Det är en av de bästa grejorna med att ha hund.
Non. Rien de rien.
Non. Je ne regrette rien.
Anyways. Kopplet. Just det.
Kvällspromenad klockan midnatt. Och jag tänkte att inte kan det väl finnas hundar, katter, kaniner, barn, barnvagnar, rullväskor samt människor som pratar eller inte pratar ute vid den här tiden? Så vet ni vad jag gjorde? Jag tog av kopplet i ett bostadsområde. För första gången. Och vet ni vad Nelson gjorde? Han uppförde sig exemplariskt! Väntade innan vi gick över vägar utan att behöva bli påmind, gick aldrig in på någons tomt, kom när jag kallade, gjorde alla kommandon jag bad honom göra, höll koll på mig så han inte kom för långt bort och höll sig på trottoaren hela tiden. Precis som jag tränat honom till!
Kanske var det lite oansvarigt av mig att släppa honom lös när han är så ojämn i sitt beteende. Men att se honom rusa runt i snön, följa spår, rulla runt, sprinta åt ena hållet och sedan tvärnita och sprinta åt andra hållet, hoppa rakt i en snödriva så hela han försvinner och begrava hela huvudet i snön när han sniffar. Det är lyckopiller för själen. Det är en av de bästa grejorna med att ha hund.
Non. Rien de rien.
Non. Je ne regrette rien.