Jag, Daniel och min lillebror Fredrik var på kalas hos farmor och farfar hela dagen idag. Det var trevligt, för det mesta. Vi spelade Uno och åt. I 10 timmar. Typ. Nelson var med och jag blev förvånad över hur mycket de faktiskt tyckte om honom. Det var jag inte beredd på. Han fick jättemycket beröm för hur vältränad och lydig han var. Men jag var lite besviken på honom, eftersom han kissade inne. Inte bara en gång, utan tre gånger. Förståeligt såklart om vi inte hade tagit ut honom, men varannan timme var vi ute och gick lite. Han som är så duktig på det här med rumsrenhet. Jag tror att han fick för sig att deras uterum, som han kissade i alla tre gångerna, faktiskt var utomhus.
Trevligt för det mesta sade jag. Jag var ute med Nelson i en kvart och när jag kom hem tittade både farmor och faster Monica på mig. Det började med en kommentar om "var du inte ute lite väl länge nu?" Jag förklarade att jag kan ju inte ta ut Nelson bara för att kissa, han behöver någon sorts motion också om vi skall vara här hela dagen. 15 min är ändå en bråkdel av de timmar vi normalt sett är ute. Farmor svarade att "är du på kalas måste du faktiskt prioritera det över hunden." Och jag blev nog argare än vad jag borde. Jag borde klappat henne på huvudet och sagt att det kanske är din åsikt, men jag tycker annorlunda och sedan släppt det. Men näe. Jag tycker inte om när folk talar om för mig hur jag skall göra, och jag tycker inte om när folk underprioriterar mina familjemedlemmars välbefinnande bara för att de inte går på två ben. Nej, då blev jag arg. Riktigt arg.
Men förutom det var det trevligt.
Trevligt för det mesta sade jag. Jag var ute med Nelson i en kvart och när jag kom hem tittade både farmor och faster Monica på mig. Det började med en kommentar om "var du inte ute lite väl länge nu?" Jag förklarade att jag kan ju inte ta ut Nelson bara för att kissa, han behöver någon sorts motion också om vi skall vara här hela dagen. 15 min är ändå en bråkdel av de timmar vi normalt sett är ute. Farmor svarade att "är du på kalas måste du faktiskt prioritera det över hunden." Och jag blev nog argare än vad jag borde. Jag borde klappat henne på huvudet och sagt att det kanske är din åsikt, men jag tycker annorlunda och sedan släppt det. Men näe. Jag tycker inte om när folk talar om för mig hur jag skall göra, och jag tycker inte om när folk underprioriterar mina familjemedlemmars välbefinnande bara för att de inte går på två ben. Nej, då blev jag arg. Riktigt arg.
Men förutom det var det trevligt.