Idag är jag irriterad. Sur till och med. Nu har det gått lite för långt med tonårstrotsen. Nu har allt bara fallit i bitar. Ingen kontakt, ingen fokus, ingen uppmärksamhet, inget koppelgående, ingen lystring, inga fungerande kommandon, inget intresse för annat än att sniffa och idag kom pricken över i:et. Nu har ensamhetsträningen kollapsat också.
Jag och husse tänkte springa över till ICA en kortis, men så fort vi kommit 10 meter från dörren börjar han skälla oavbrutet. Grannarna knackade på och klagade en gång för någon månad sedan, så det finns redan en spänning mellan oss som jag inte vill ta till nya höjder. Så jag fick helt enkelt stanna hemma istället. Och det, det känns inte okej. Överhuvudtaget.
Jag antar att jag får börja från början igen med ensamhetsträningen också. Precis som med allt annat. Men just nu har jag så väldigt svårt att bara acceptera det. Han är lite för jävlig för att jag skall orka vara the better man.
Jag och husse tänkte springa över till ICA en kortis, men så fort vi kommit 10 meter från dörren börjar han skälla oavbrutet. Grannarna knackade på och klagade en gång för någon månad sedan, så det finns redan en spänning mellan oss som jag inte vill ta till nya höjder. Så jag fick helt enkelt stanna hemma istället. Och det, det känns inte okej. Överhuvudtaget.
Jag antar att jag får börja från början igen med ensamhetsträningen också. Precis som med allt annat. Men just nu har jag så väldigt svårt att bara acceptera det. Han är lite för jävlig för att jag skall orka vara the better man.