Jag har börjat ta tag i det där klädproblemet. Letat reda på klänningar att köpa. Nu återstår bara att fråga affärerna om de kan tänka sig att sy upp dem i min stora storlek. Jag håller tummarna, men det är sådär enkelt att kommunicera med kineser. Japanska kan jag, men jag har inte en chans med kinesiska. Och ofta har de ingen chans med engelska heller. ;) Men förhoppningsvis har jag snart äntligen några kläder jag vågar bära utan att skämmas ihjäl. Mina gamla klänningar är så urtvättade och söndriga att de knappt kan bäras längre. Så en garderobsuppdatering är definitivt behövlig. Och en garderobsuppdatering skall det bli!
Det låter kanske ytligt och fåfängt att ha så mycket ångest över sina kläder. Men ni måste tänka på att jag knappt gått utanför dörren de senaste två åren, annat än för att gå ut med Nelson, och då är det myskläder som gäller. Jag har helt enkelt inget annat än myskläder just nu.
Jag har inte burit byxor i närheten av folk sedan jag började sjuan, och tänker verkligen inte börja nu heller. Jag bär kjol eller klänning. Dels för att det är ett tusen gånger bekvämare, och finare, och jag känner mig lite självsäkrare i det (och det skall gudarna veta att det kan behövas!). Dessutom, om man tänker rent praktiskt (vilket lata jag gärna gör!) så blir det bara hälften att tvätta med en klänning jämfört med byxor+tröja. Hälften att vika. Hälften att torka. Hälften att städa upp när alla kläder ligger slängda på golvet för att man inte orkade lägga dem i garderoben eller smutstvätten och sedan bara lät de ligga. Och, som grädden över i:et och pricken på moset, så slipper man tänka. På med klänningen så är man fin för dagen. Inget att färgmatcha, inget att kombinera, inget att fundera på om de går ihop av olika anledningar.
Nej. Jag älskar klänningar.
Nog svamlat av mig. Vilken tycker ni är finast? :D