Idag är en Duktig Nelson-dag. Han går som en ängel i kopplet (helstrypets förtjänst? Jag vet inte. Men kopplet var inte ens sträckt en enda gång under dagens promenad!). Han satt varje gång jag bad honom sätta sig, och han var extra duktig på "ligg" också, som vi måste träna lite mer på. Dessutom så träffade vi en hund som skällde - och Nelson skällde inte tillbaka. Vi träffade en till hund som skällde - och Nelson skällde inte tillbaka. Vi gick bara någon meter ifrån två hundar, och gissa vad? Nelson varken skällde eller drog särskilt mycket. Jag är helt paff, sedan när var han såhär duktig egentligen?