Sådana har jag haft många, tycker i alla fall jag. Mitt första djur var en sibirisk dvärghamster som hette Hamsan. Jag var inte särskilt gammal, kanske 7 år? Jag vet inte, det är bara en kvalificerad gissning. Hamsan dog plötsligt bara två månader efter att jag fick henne. Hon somnade stilla in när hon sov.
Kitzi
Efter Hamsan fick jag Kitzi, det var min första katt. Hon var en hittekatt, men var bara en unge när vi fick henne. Hon var jättevacker och hade massor med tålamod med oss barn. En dag däremot försvann hon och var borta i två veckor. Och sedan kom hon plötsligt hem. Hon gick direkt till matskålen, åt som en häst, och ställde sig vid dörren igen 5 minuter senare för att gå ut. Jag bönade och bad att vi inte skulle släppa ut henne igen, men pappa sade att vill hon ut så skall hon få gå ut. Jag var helt förkrossad.
Det var sista gången jag såg henne.
Därefter fick jag Busan och Pärlan, två ökenråttor. Då var jag nog elva. Busan var agouti och Pärlan var helsvart. Enligt djuraffären var de båda honor, men det insåg vi snart att de inte var när Busan födde en kull. Jag var tvungen av mina föräldrar att ge mamman och kullen tillbaka till djuraffären. Så Busan och hans kritvita son Rimbo fick bo kvar hos mig. Jag tog aldrig bra hand om dem, och jag skäms så över det. Det fick mycket lite social kontakt och jag städade inte buren så ofta som jag borde ha gjort. De blev rätt gamla och insomnade mycket snart efter varandra, och de har det bättre där de är nu.
Det var sista gången jag såg henne.
Därefter fick jag Busan och Pärlan, två ökenråttor. Då var jag nog elva. Busan var agouti och Pärlan var helsvart. Enligt djuraffären var de båda honor, men det insåg vi snart att de inte var när Busan födde en kull. Jag var tvungen av mina föräldrar att ge mamman och kullen tillbaka till djuraffären. Så Busan och hans kritvita son Rimbo fick bo kvar hos mig. Jag tog aldrig bra hand om dem, och jag skäms så över det. Det fick mycket lite social kontakt och jag städade inte buren så ofta som jag borde ha gjort. De blev rätt gamla och insomnade mycket snart efter varandra, och de har det bättre där de är nu.
Mamma Simba med Skippi, Lakrits och Trassel.
Nästa djur vi skaffade oss var Simba. Jag var 13 då. Min kompis katt hade fått ungar och jag hade kärat ner mig i en av dem. Jag gick hem till mor och far och bad om att få behålla en, och till min stora förvåning sade de ja. Simba fick ett år senare en kull trots p-piller och vi behöll en av döttrarna, Lakrits. De bor fortfarande hos mina föräldrar.
Efter jag flyttade hemifrån skaffade jag mina älskade råttor. Jag saknar de varje dag, och älskar de så fruktansvärt mycket. Fuji, Tengil, Zombie, Anon, Charlie och Kafka hette dem. Vi hade också två honor, Amy och Sam, en kort period, och Amys kull på 11 småkorvar, som vi räddade från att bli ormmat. När jag flyttade tillbaka till Sverige var jag tvungen att ge dem tillbaka till uppfödaren, och hon har inte hört av sig trots upprepade försök av mig att få tag på henne. Jag vet alltså inte om mina älskade är i livet ännu, och det dödar mig.
Vi har också två katter, som är ett år äldre än Nelson. Queena och Eve heter de. Queena är en Ragdoll och Eve en Scottish Fold. De är så charmiga och underbara båda två, och framförallt är de keliga. De fullkomligt älskar varandra, och tycker bättre om varandras sällskap än något annat.
Och så har vi ju Nelson, såklart!
Vi har också två katter, som är ett år äldre än Nelson. Queena och Eve heter de. Queena är en Ragdoll och Eve en Scottish Fold. De är så charmiga och underbara båda två, och framförallt är de keliga. De fullkomligt älskar varandra, och tycker bättre om varandras sällskap än något annat.
Och så har vi ju Nelson, såklart!