Vi har haft en händelserik helg här hemma hos Olsson-Bascone. I lördags var det corgipromenad arrangerad av regionsombuden i SWCK (som ju bara råkar vara våra uppfödare) och jag förbannar lite att jag glömde kameran hemma, för vilken syn! Det var hur många corgisar som helst. Corgisar på längden och på tvären och nästan på höjden också. Vi promenerade lite i skogen, vi bet lite i varandra och vann en tipspromenad. Matte blev en regnponcho och ett förstahjälpen-kit rikare, och Underhunden fick en torkad klöv att mumsa på.
Idag träffade vi Ebba, en labbekompis som är ännu vildare än Nelson och alldeles underbar. Nelson och Ebba kommer så väl överens och leker som tokar båda två. Vi tog en långpromenad och sprang lösa hela vägen, därefter fortsatte hundarna bita på varandra i vår lägenhet medan mattar och hussar spelade lite brädspel. Nu har vi gjort av med så mycket energi på så kort tid att vi lätt har kompenserat för den senaste periodens sjukdom. Bye-bye, skuldkänslor!
Vi har dessutom blivit kära. Jag har sagt hela tiden att vi inte skall ha hund nummer två innan jag känner mig klar med Nelson, och det gör jag ju nu, men det känns ändå väldigt plötsligt. Men kärlek är kärlek och det hjälper inte riktigt att tänka logiskt alla gånger. Hade det varit direkt olämpligt hade det varit en annan sak, men när det nu faktiskt är lite smått på g... Det är två kärlekar vi har. Den ena är en omplaceringshund på dryga året som vi faktiskt inte träffat än. Men det är något med ansiktsuttrycket. Och hon beskrivs precis som den hunden vi skulle vilja ha. Den andra är en valp född i mitten av mars i år. Vi har träffat henne förr och faktiskt frågat om henne redan då, men det var inte aktuellt med valp i början av sommaren. Även om det nu bara är några månader senare är tiden rätt mycket mer mogen nu. Och lilla valpis bor fortfarande kvar hos uppfödaren...
Vi har hört av oss till båda, men inte fått svar än. Kanske går det, kanske inte. Jag är ju en sådan som kan titta på valpannonser utan att bli valpsjuk. Valpar är söta, men de har inte den där charmiga personligheten som lite mer vuxna hundar har. Det är de som charmar mig. Men de måste ha något speciellt. Något jag inte kan sätta fingret på. Och jag tycker inte jag ser hundar med det här "något"et särskilt ofta. Men nu har jag två på en gång..
Idag träffade vi Ebba, en labbekompis som är ännu vildare än Nelson och alldeles underbar. Nelson och Ebba kommer så väl överens och leker som tokar båda två. Vi tog en långpromenad och sprang lösa hela vägen, därefter fortsatte hundarna bita på varandra i vår lägenhet medan mattar och hussar spelade lite brädspel. Nu har vi gjort av med så mycket energi på så kort tid att vi lätt har kompenserat för den senaste periodens sjukdom. Bye-bye, skuldkänslor!
Vi har dessutom blivit kära. Jag har sagt hela tiden att vi inte skall ha hund nummer två innan jag känner mig klar med Nelson, och det gör jag ju nu, men det känns ändå väldigt plötsligt. Men kärlek är kärlek och det hjälper inte riktigt att tänka logiskt alla gånger. Hade det varit direkt olämpligt hade det varit en annan sak, men när det nu faktiskt är lite smått på g... Det är två kärlekar vi har. Den ena är en omplaceringshund på dryga året som vi faktiskt inte träffat än. Men det är något med ansiktsuttrycket. Och hon beskrivs precis som den hunden vi skulle vilja ha. Den andra är en valp född i mitten av mars i år. Vi har träffat henne förr och faktiskt frågat om henne redan då, men det var inte aktuellt med valp i början av sommaren. Även om det nu bara är några månader senare är tiden rätt mycket mer mogen nu. Och lilla valpis bor fortfarande kvar hos uppfödaren...
Vi har hört av oss till båda, men inte fått svar än. Kanske går det, kanske inte. Jag är ju en sådan som kan titta på valpannonser utan att bli valpsjuk. Valpar är söta, men de har inte den där charmiga personligheten som lite mer vuxna hundar har. Det är de som charmar mig. Men de måste ha något speciellt. Något jag inte kan sätta fingret på. Och jag tycker inte jag ser hundar med det här "något"et särskilt ofta. Men nu har jag två på en gång..