Nelson går runt med den på just nu för att vänja sig. Han gnäller och gnyr, gråter och klagar. Det tog tio minuter innan han ens ville röra sig ur fläcken. Nu sitter han och stirrar på oss som om vi vore världens hemskaste människor. Han har ju faktiskt aldrig haft på sig något täcke eller annat klädesplagg förr, så det är inte så konstigt att han tycker det är lite obehagligt.
Vi har äntligen köpt en flytväst till lillen! Den passar faktiskt mycket bra, med tanke på att den kommer vara lagom även när han är 7 kg större och fullvuxen. Det är bara remmarna som är lite stora, men de går att peta in någonstans. Så nu är det bara vädret vi väntar på, sedan skall det simmas!
Nelson går runt med den på just nu för att vänja sig. Han gnäller och gnyr, gråter och klagar. Det tog tio minuter innan han ens ville röra sig ur fläcken. Nu sitter han och stirrar på oss som om vi vore världens hemskaste människor. Han har ju faktiskt aldrig haft på sig något täcke eller annat klädesplagg förr, så det är inte så konstigt att han tycker det är lite obehagligt.
0 Comments
Daniel, jag och Nelson tog en kort tur till Dalby Stenbrott. Vi gick bara runt sjön en gång så vi var inte ute så länge, men det blev mörkt rätt snabbt så det var nog egentligen bra. Marken i skogen hade börjat bli lite grön. Åh vad jag längtar tills allt slår ut och blir grönt! Jag hade med kameran, den där som är sönder ni vet, så det blev inga mästerverk till bilder. Men bilder blev det i alla fall. Jag använder Flexikoppel flitigt. Jag har dessutom börjat använda strypkedja på min 6 månaders valp, dock inte i kombination med flexit.
Jag låter nästan som den värsta hundägaren i historien personifierad. Men allvarligt talat - det är så lätt att döma ibland. Är jag verkligen så dålig? Jag tror att mycket av de generella och "rätta" åsikterna är rätt uppförstorade. Det är inte ALLTID bra med flexi och strypkoppel. Men att det skulle vara livstids halshuggning bara för att man tänker tanken att använda dem, det tror jag inte riktigt på. Vissa gånger drar Nelson som en tok i kopplet. Han drar och drar och drar tills han tillslut nästan styper sig själv och börjar hosta och klökas. Idag tänkte jag testa strypkedjan jag fick låna av Malin, och vips går han som en ängel. Nej, det var inte för att han annars blev bestraffad av att kedjan i annat fall dras åt hårt, för kedjan var avspänd hela tiden. Så varför han gick bättre vet jag inte, men det fungerade. Och jag tänker inte skämmas för att jag använder strypkedja på honom om det fungerar och han inte tar skada av det. Jag använder mitt Flexi ofta och flitigt. Jag anser det vara det bästa köp jag har gjort till Nelson, på delad förstaplats med favoritleksaken. Det gör att jag har blivit bättre på att styra Nelson med rösten snarare än med kopplet. Vi har fått en massa nya möjligheter till att spontanträna på beteenden som kräver distans mellan hund och förare på promenaderna, typ inkallning, och framförallt har vi kunnat träna stadga på ett helt annat sätt än vi annars kunnat göra. Faktum är att jag aldrig hade haft en chans hittills att träna stadga med störningar om jag inte hade haft mitt Flexi. Vi har kommit jättelångt i vardagslydnaden tack vare Flexit. Däremot finns det de som inte klarar av de här redskapen. Jag anser mig inte vara en av dem. Men det är en helt annan sak. Redskapen i sig är inte dåliga bara för att vissa inte kan använda dem rätt. Jag är inte en dålig hundägare bara för att vissa dåliga hundägare använder samma redskap som jag. Nu har vi äntligen handlat mat. Vi var ute i tre och en halv timme allt som allt, och handlade mat till vad jag antar är drygt två veckor. Nam nam. Äntligen slipper vi gå hungriga! Det har öppnat en ny djuraffär i närheten som hade massvis med öppningserbjudanden, och jag körde på. >.> Vi fick 150 gram torkad kyckling helt gratis, 20 grisöron för 78 kr (!!!), och så hade jag en gammal kupong på gratis dentastix som jag passade på att utnyttja. Gratis är gott. Vi köpte också 80 g grisnjure, 350 g oxlever och 150 g remlingar, vad nu det är än. Men alla gick att dela för att belöna med, och det är ju främst det vi är ute efter just nu. Det där, plus de 500 g fiskarna och 2 kg torkade kycklingbrösten jag beställde från zooplus och de torkade hjärtanen, levrarna och laxfileerna blir en himla massa gottis. Nu kan väl kursledaren inte klaga på att vi har för tråkigt och för lite godis, heller?!
Jag tycker om min kamerafån. Den tar värdekassa bilder, men det är så smidigt att alltid bära med sig en kamera! Ingen av mina tidigare telefoner har ju haft kamera, ju.. *tekniskt efterbliven* så ni får stå ut med mina kassa bilder ett tag till. ;-)
Idag var vi på vår andra ringträning. Första gången var vi ju, som bekant, katastrofalt dåliga. Jag gjorde nog mer fel än vad Nelson gjorde, och då är det ändå inte jag som skall bli bedömd! Den här gången gick det mycket bättre, men vi är långt ifrån duktiga eller ens nästan redo för en riktig utställning. Nelson var lite lugnare runt de andra hundarna (lite, inte mycket. Han skällde och hoppade och drog fortfarande, men i han gjorde det i alla fall inte konstant utan bara i omgångar). Han var bättre på att stå, och gick något bättre än förra gången. Han travar fortfarande inte, men han körde i alla fall inte "stå helt stilla - full galopp"-stilen, som han annars ibland kör. På bordet var han megaduktig, i alla fall, och både stod snyggt och lät sig hanteras utan problem. Inte för att hantering någonsin har varit ett problem. Men förra gången vägrade han stå på bordet och skulle bara sitta, så det är en klar förbättring. Vi fick ett utställningskoppel av Malin med helstrypskedja som vi skall testa, för att se om han går bättre i det.
Malin hjälpte mig mycket med vad jag skall tänka på - ha kopplet i rätt hand, ha Nelson på rätt sida, se till att han står i den riktning vi rör oss i när vi stannar. Sedan lite allmänna tips om hur jag skall träna honom och få bättre kontakt med honom. Det låter kanske skrattretande enkelt för andra, men det bara snurrar i mitt huvud. Så himla mycket att hålla koll på! Vi skall antagligen ta oss till nästa ringträning också, det är den sista innan utställningen. Nelson blev lite bortskämd han också, med ett megaben, tuggrullar inlindade i ankbröst, lever och hjärta. Nu skall de bara torkas först och sedan har han en massa gott nytt godis!
Idag har Nelson, 6 månader och en dag gammal, börjat lyfta på benet. Han varvade lite med att bäbiskissa som en flicka, men han lyfte benet åtminstone sju gånger allt som allt. Jag är halvt chockad. Jag är den där mamman som vägrar acceptera att hennes barn växer upp. Den där gamla gubben som vägrar uppgradera från VHS och grammofon.
Men jag tycker faktiskt att han har blivit tonårig. Jag har tänkt på det i flera dagar nu. Julgodisproduktionen i hörselgångarna går på högfart, han skall sniffa på ALLT och gärna droppa en eller två gånger där också. Dra åt alla håll och kanter, resa ragg och gärna skälla lite (läs: mycket). Men jag tycker att han är lite tidig. Och brorsan Tage var ju inte alls lika långt gången i puberteten, eller vad man nu kallar det när det handlar om hundar. På väg hem idag hittade han en död näbbmus. Den skulle tvunget rullas i. Han blev så tjurig när jag sade att han inte fick ta med den hem att han vägrade gå ett steg till. Mitt ute på gatan stannade han och vägrade röra sig. Tur att det var ett rödljus och övergångställe, i alla fall... Och att han inte är så tung.. Nej, nu skall jag göra ett nytt försök att ta mig till ICA och handla lite lunch innan jag svimmar av hunger. Sedan skall jag ha Flight of the Conchords-maraton i min ensamhet. Det kunde ha varit värre. ^^ Jag SADE ju det, att Nelson skulle bli en vattenhund! Idag har han frivilligt och utan lockbete hoppat i vattenhindret ett par gånger!
Näe, vilken värdelös morgon! Jag vaknade klockan 3 i natt helt täppt i näsan och märkte att mitt nässpray var slut. Bara sådär, hux flux. Som nässpraysberoende har man ju alltid stenkoll på sina nässpray, så det förvånade mig väldigt att jag inte hade märkt något tidigare. Under resten av natten gjorde jag antingen:
a) letade efter ett annat nässpray, utan resultat b) försökte andas, utan resultat c) försökte sova trots att jag inte kunde andras, utan resultat d) hade ångest, utan resultat När klockan äntligen var 6:30 gick jag upp, gjorde mig iordning, duschade, tog ut Nelsonrumpan på en kort promenad (utan resultat... han drog som en toke i kopplet så vi kom inte så mycket längre än till brevlådan innan jag gav upp) och bestämde därefter mig för att ge mig av till ICA Kvantum som öppnar klockan 7 och ligger två kilometer härifrån. Då kan jag köpa både nässpray och lunch, tänkte jag. Sagt och gjort, fem i sju går jag ut genom dörren. Och vad hittar jag i fickan när jag tar upp nycklarna, om inte mitt jävla nässpray. Hur jag kan ha glömt det där, och sedan inte hittat det under alla de timmarna jag letade i natt, det övergår mitt förstånd helt. Men, det förklarar i alla fall att jag var så förvånad (läs: förkrossad) över att det var slut. Jaja, tänker jag halvbittert, jag får väl åka till ICA i alla fall. Jag måste ju ha något att äta, ju, och det ekar i kylen så tom den är. Så kan jag passa på att köpa lite hjärta att torka till Nelson. Så, upp på cykeln och börja trampa. När jag har cyklat i ca 15 minuter blir jag lite fundersam, såhär lång tid skall det ju inte ta att cykla två kilometer i nerförsbacke, tycker man? Och det är då jag ser kyrkan som Nelson och jag alltid går förbi på våra promenader - jag hade cyklat i en cirkel, precis missat ICA, och cyklat hem igen. Det var väl själve f--n! Nu ligger jag i sängen och tjurar. Hungrig, trött och nästäppt. Skit också. |
Archives
November 2016
Categories
All
|