När jag har valp försöker jag göra en sak om dagen. Det är mitt mål. Åka någonstans vi inte varit innan, hälsa på någon eller bara passivitetsträna i nya miljöer. Idag stod det på schemat att hälsa på en av Nelsons hundkompisar. Ankan har ju bara träffat corgisar tidigare, och tidigare valpar vi passat har varit väldigt osäkra på andra hundraser. Det är något som jag verkligen, verkligen inte vill att Ankan skall vara. Så vi har planerat in massa hundlekträffar för att vänja oss vid andra hundar, och idag hade vi alltså den första.
Planen var att ses i rastgården, men vädret var allt annat än lockande, så vi valde att besöka dem hemma istället. Ankan älskade Sulli, deras hund. De lekte jättefint ihop, trots den stora storleksskillnaden. Det var härligt att se att Ankan var så glad och trygg i Sullis sällskap, för det är så viktigt för mig att han fungerar bra med andra hundar! Jag känner ju inte riktigt honom än, och vet inte alls hur han kommer reagera i nya situationer och vad jag kan förvänta mig av honom.
Planen var att ses i rastgården, men vädret var allt annat än lockande, så vi valde att besöka dem hemma istället. Ankan älskade Sulli, deras hund. De lekte jättefint ihop, trots den stora storleksskillnaden. Det var härligt att se att Ankan var så glad och trygg i Sullis sällskap, för det är så viktigt för mig att han fungerar bra med andra hundar! Jag känner ju inte riktigt honom än, och vet inte alls hur han kommer reagera i nya situationer och vad jag kan förvänta mig av honom.
De hade kattungar där, och kaniner. Ankan lekte snällt med kattungarna medan gnällspiken Nelson fick stanna utanför. Han är egentligen uppvuxen med katt under sina första 2,5 år, men mammas elaka katter gör honom så stissig att han numera inte riktigt kan bete sig fint runt katter. Ankan fick också hälsa på kaninerna, men de var mest till att äta på, tyckte han, och ryckte en tofs ur pannan på dem.
Efter två timmars hundbus, kattungemys och kaninmutilerande var vi på väg hem igen och Ankungen gjorde en favorit i repris - han lade sig i buskarna och vägrade röra sig. Å ena sidan, dösött! Å andra sidan, måtte detta inte bli en återkommande grej, för det vet jag inte om jag har tålmod till! XD
On another note har Nelsons och Ankans relation förbättrats lite idag. Hittills har de knappt interagerat alls. Inget lek, inget mys. De har knappt ens tittat på varandra. Ankungen följer mig som en ankunge och bryr sig inte alls om vad Nelson håller på med eller var Nelson är på promenaderna. Men idag lekte de med varandra för första gången!
Av alla de valpar vi har passat, har Nelson betett sig såhär ointresserad mot bara en. Och det var just den av alla valparna han blev närmast kompis med i längden. Jag hoppas därför att historien upprepar sig den här gången! :D
Av alla de valpar vi har passat, har Nelson betett sig såhär ointresserad mot bara en. Och det var just den av alla valparna han blev närmast kompis med i längden. Jag hoppas därför att historien upprepar sig den här gången! :D
På kvällen var vi tvungna att åka och handla, så vi lämnade faktiskt hundarna själva i en knapp timme. Det hade aldrig gått med Tali, men jag vet att Ankan varit själv en del tidigare hos uppfödaren och klarar av det bra. Han reagerade inte ens när jag gick, och förutom en kissfläck på golvet var allt intakt när vi kom tillbaka. Och inte ett enda skall hörde vi, varken när vi gick eller kom. Men efter alla dessa upplevelser är han alldeles alldeles färdig, och har sovit oavbrutet i fyra timmar nu... <3